Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Vi på Tångbloggen vill passa på att önska alla våra läsare ett riktigt Gott Nytt År!

Vi hoppas att det blir ett år fyllt med olika alg-aktiviteter längs hela kusten och även i våra sjöar. För vi ska ju inte glömma bort att vi faktiskt har en hel del sötvattensalger i Sverige. Det hoppas vi berätta mer om här på Tångbloggen under året.

Är det något alg-relaterat DU som läsare vill veta mer om? Hör av dig till oss så ger vi oss ut på spaning i den vetenskapliga text-djungeln. Vi hoppas såklart att ni under året som gått har blivit inspirerade att besöka en strand eller två, och att ni fortsatt följer oss under våra tångäventyr.

Allt gott och bästa önskningar inför 2026.

Lena och Ellen

Blåsvarta moln på väg in med mer snö. Vågorna skummar.

När stormen Johannes drog in över norra Sverige på lördagen den 27 december noterades de högsta byvindarna som förekommit sedan många stationer startades för 30 år sedan. Konsekvenserna på land blev stora, med 40 000 hushåll som blev strömlösa och stora vindfällen av träd. Julbocken i Gävle blåste omkull i de häftiga byvindarna. Undrar om de kommer att resa upp den igen eller den kanske har gått sönder för mycket? Nåja, julen var ju ändå över.

Örskär, norr om Gräsö vid norra Upplandskusten rapporterade den högsta medelvinden 29,9 m/s av alla kuststationer. För sju år sedan, i slutet av november uppmättes den högsta medelvindhastigheten, 31,8 m/s någonsin vid Örskär. Blåsig plats. Undrar hur det kommer sig?

Det fortsätter att blåsa och nu har det också kommit lite snö. Stormen Johannes, namngavs av SMHI efter principen att använda dagens namn i almanackan. Det sker inte så ofta men nu har man kommit överens om att ta fram en förutbestämd och gemensam namnlista tillsammans med Norge och Danmark. Så alla ni som heter Anna får nu veta att nästa storm som kommer in över Sverige kommer att vara uppkallad efter dig! 

Men vad betyder kraftiga stormvindar över Östersjön?  När blåsten startade för tre dagar sedan var det fortfarande ganska lugnt väder i viken. Vattentemperaturen var hög för året, ca + 5,6 0C.  Vi blev strömlösa nästan i två dygn. Men det var inget mot den kraftiga stormen Alfrida 2019 som drog in norrifrån och gjorde oss strömlösa i över en vecka. 

Idag går vågorna höga och slår in över klipporna. Vid stranden ligger en liten tångvall och några små frusna tångplantor glänser i solen. De har fått en tunn blank yta av is eftersom det är några grader minus i luften.  

Ett vackert lönnlöv tillsammans med skal av Östersjömussla, oval dammsnäcka och bitar av tång.

Gott slut på året önskar vi på Tångbloggen.

Det blev också den soligaste och finaste dagen såhär långt i december 2025.

Den 21 december infaller vintersolståndet, årets kortaste dag. Redan imorgon vänder det och dagarna blir långsamt längre och längre. November och december har varit två gråa och regniga månader med mycket lite solsken. Någon sa att det bara varit 40 minuters solsken under de första 3 veckorna i december. Att vakna till en klar himmel och vacker soluppgång kändes härligt!  Och det blir antagligen strålande solsken hela dagen. 

När vi haft mulet och regnigt under så lång tid måste det ha varit ännu mörkare en bit ner i Östersjöns vatten. Hög tid att kolla vid bryggan om det fortfarande finns lite plankton som är i farten och vad gör smådjuren såhär års i tångruskan? Hur kallt har det hunnit bli i vattnet?

Fick hjälp med att håva plankton utmed den långa piren i hamnen i Räfsnäs igår när det fortfarande var lite mulet. När vi tömde provet i en liten flaska kunde jag direkt se att det fanns en hel del knippvattenblom, Aphanizomenon flos-aqua som flöt runt i vattnet. De är mörkt gröna och tätt ihop packade trådar som liknar barr. Ett tecken på att vattnet fortfarande är ganska varmt. Terometeren visade på + 5,6 0C men jag avstår från att bada.

Det var kallt i natt och på vår lilla damm hade isen lagt sig igen nu på morgonen och det gnistrade i gräset och på bryggan av rimfrost.

Det gick lätt att plocka upp blåstången som hänger i snöre från bryggan. Lite fuskigt men det är skönt att inte behöva gå ut i vadarbyxor och bli våt och kall om armen för att kunna plocka upp tång som sitter på små stenar. Eller bada om det är högt vattenstånd. Passade också på att kolla på havstulpansplattan som hänger kvar vid brygga.

På piren där jag tar mina planktonprov växter grov tarmalg, Ulva intestinalis runt kanten av ett vattenfyllt hål. Tycker det ser ut som ett fotavtryck. Grov tarmalg är en tålig art som klarar av att leva i små vattensamlingar där salthalten kan variera mycket och risken är stor att frysa fast eller torka in beroende på årstiden. Detta får bli mitt lilla projekt att hålla koll på. 

Blir det en riktigt mild vinter och den klarar att överleva eller kommer den att frysa in och sen starta på nytt från övervintrande sporer? Fortsättning följer.

Hälsningar från oss på Tångbloggen.

Nära Naturum Öresund finns ett exempel på Land Art i form av ett stiligt stenrev som ligger vid Ribergsborgsstranden i Malmö. Det har en naturlig och varierande siluett där skarvarna gärna sitter och breder ut sina vingar.  Kommer man för nära ut på piren flyger de iväg.

För den som inte hört talas om Land Art tidigare, så kommer begreppet från USA där många konstnärer under 1960-talet valde att arbeta direkt med material från naturen och i naturen. Det finns en grupp som heter Land Art i Skåne som nyligen har skapat Land Art på olika platser i Malmö.

Under konferensen ”Ringar på vattnet” fick vi också prova att göra Land Art av ilandspolat material som vi hittade på stranden. Uppgiften var att berätta något om livet i havet utanför. Några av tavlorna fick plats innanför den tjusiga guldramen, medan andra var för stora och istället fick en ram av torrt rufsigt ålgräs.

Land Art får helt olika uttryck om det omges av en praktfull gyllene ram eller buntar med torrt ålgräs.

Upplevelsen att göra Land Art på stranden gav oss på Tångbloggen en idé! Under 2026 kommer det att dyka upp Land Art som skildrar havets skiftningar och förändringar under året i en serie ”Årstider i Havet”.  Vilka vatten och vilka platser får bli en överraskning.

Turning Torso skymtar i bakgrunden. Tångvallen består främst av dött ålgräs blandat med lite tång och rödalger.

Under två intensiva dagar i Malmö kring temat havsmedvetenhet och pedagogik, fick vi möjlighet att hjälpa till med att plantera ålgräs i Södra Varvsbassängen. Men innan jag berättar mer om detta så lite om platsen där Naturum Öresund och Marint Kunskapscenter har drivit sin verksamhet under många år. Huset är specialbyggt och ligger jättefint längst bort på Ribersborgsstranden. I fjärran syns Malmö stadsprofil med det nu 20 år gamla och hela190 meter höga Turning Torso, som nästan försvinner i diset. På Naturum finns fina akvarier med tång där småfiskar kan gömma sig och det är även plats för oss att undersöka fynden från stranden.

Vi var ungefär 40 deltagare från olika verksamheter och organisationer som Havsmiljöinstitutet, Skansens Östersjöakvarium, Stockholms universitets Östersjöcentrum, flera naturum, konstnärer, stiftelser och många fler. Alla med det gemensamma intresset att bidra till att sprida kunskap om havet. Workshopen ordnades av Nätverket för marin pedagogik och var en mini-version av konferensen ”Att sprida ringar på vatten”, för att ge mer tillfälle till nätverkande och inspiration.

Under den första dagen deltog vi i en workshop och arbetade med havsmedvetenhet genom att skapa berättelser, under ledning av Therese Carnemalm, havsambassadör inom projektet Bauhaus of the Seas Sails. Vi fick prova på att spela några spel som pedagogiska verktyg, både det välkända datorspelet Minecraft som dykt ned under ytan i ett samarbete med IOC Unesco och Stiftelsen Voice of the Ocean, ett nytt brädspel om Östersjön som tagits fram av HELCOM, Ecosfera Baltica och två inspirerande spel kallade Laxleken och Havsnejonögat presenterade av Claes Rosander, Kattegatts kustvattenråd. 

Nästa dag startade med att medlemmar i nätverket presenterade några aktuella projekt. Micaela Lundell berättade om miljögifter och fiske, två nya delar i Lektionsbanken som finns på Östersjöcentrums hemsida, följd av Björn Källström, Göteborgs marinbiologiska laboratorium som presenterade det internationella projektet BiodivOcean, där deltagarna undersöker den biologiska mångfalden i sitt havsområde med hjälp av ett rack med plattor där djur och alger kan etablera sig.

Konstnären Annika Rockström visar hur en grupp elever på Gullmarsgymnasiet i Lysekil tolkat påväxten på plattorna i akvareller. Jag har tidigare sett målningar från detta projekt utställda i entréhallen på Tjärnö marina laboratorium.

Efter lunch var det dags att gå till Ribersborgsstranden och leta efter fina ålgräsplantor med rötter. Det gällde att gräva runt och lyfta fram de levande plantorna djupt nere i vallen. När vi var klara hade den bruna tångvallen med torkade ålgräs bökats om och blivit vackert grön i jakt på fina, levande ålgräs-skott till återplanteringen. 

Sen bar det av till Södra Varvsbassängen. Där hjälptes vi alla åt att knyta fast ålgrässkotten på smala järnrör och släppa ner dom i vattnet med ett plums. Det kommer att bli spännande att höra till våren om planteringen lyckats och att det då kanske finns början till en ny ålgräsäng nära kajkanten.

Till sist: Stort tack för två roliga, intressanta och givande dagars samvaro vid och om havet.

Lena och Tångbloggen.

Bänkar och grillplats vid Danmarksbukten, på Saltö. Väl värd ett besök.

Första halvan av november har varit grå, regnig och ovanligt varm. Men när vi åkte från ostkusten till västkusten i mitten av månaden hade kylan vällt ner från norr. Vintern hade kommit i Dalsland. På morgonen efter att vi kommit fram var det dags att gå och besöka stränderna runt Saltö, nära Tjärnö marina laboratorium, Göteborgs universitets fältstation, strax utanför Strömstad.

Under natten var det riktigt kallt och på morgonen vid nio-tiden var det maximalt lågvatten. Det är ju inte så stort tidvatten vid svenska kusten, men lite skillnad gör dett allt. Mycket av den grunt växande blåstången var klädd av rimfrost. Det ger vackra, vita konturer och skadar inte tången. Blåstång på västkusten klarar att utsättas för frost under några timmar tills vattnet kommer tillbaka. Det gör däremot inte blåstång som normalt lever under ytan i Östersjön. Så blir det en längre lågvattenperiod och tången ligger torrlagd kommer en att dö. Den har tappat egenskapen av att tåla frost efter att i många generationer leva under ytan. Sjöstjärnor klarar däremot inte av att frysas. Vi fann flera stycken som hade frusit fast inne ibland grenarna på tångplantorna eller uppe på stenarna i strandkanten. Havstulpanerna klarar i alla fall att hålla sig stängda och överlever även om det är minusgrader i luften.

Strax under den spegelblanka ytan låg många fintrådiga rödalger lösa på botten. Där klarar de att leva även om vattnet är kallt. Det de inte tål är att hamna uppe på land och täckas av frostkristaller. Då sprängs cellerna. Men tänk så vackra mönster en frostig rödalg bildar tillsammans med tången på stranden.

Det blev ett kort besök i huset på Tjärnö denna gång. Men vi hann med att plocka stillahavsostron, Magallana gigas till middagen och beundra sjöröken som låg i sundet på Svallhagen. Träffade en forskare från Mexiko som studerar genetiken hos kallvattenskorallen ögonkorall, Lophelia pertusa på Tjärnö laboratoriet, ute på piren där vi badar på sommaren.  Ögonkorall lever på flera hundra meters djup där den bildar stora rev. Det är en spännande art!

Middagsbordet dukat för två med gratinerade stillahavsostron och vitlöksbröd.

Han undrade vad vi plockade i det grunda vattnet och när han förstod att det var ostron berättade han att han bara ätit råa ostron någon gång men inte provat att äta gratinerade ostron ännu. Definitivt värt att prova, tycker vi. Håll utkik i bokhandeln i mars nästa år för goda recept på just stillahavsostron.

Vi lämnade Tjärnö när sjöröken smög upp över Svallhagen och kom hem till ett vintrigt landskap på Räfsnäs, norr om Stockholm. Även här steg sjöröken över havet nere vid badhytten under soluppgången. Så vackert. Roligt att få dela med oss av de första vintriga tecknen. Hur ser dina stränder ut nu i slutet av året? Hälsningar från oss på Tångbloggen.

.  

Plattan i augusti med sjöpungskolonier och Cryptosula pallasiana som inte hunnit bli så stora.

 Det var jättespännande att efter ca 2,5 månad komma ner till Tjärnö marina laboratoriet för att kolla på plattan, som jag hoppades skulle hänga kvar. Det var riktigt kallt! Rimfrosten täckte både marken och bryggan och det var kallt om händerna att lyfta upp plattan. Massor med tångräkor, som kanske satt och tog det lite lugnt uppe på plattan, hoppade av på vägen upp ur vattnet. Vad kan ha hänt med påväxten? Finns de kolonibildande sjöpungarna och de olika arterna av mossdjur kvar? Och kommer det att skilja sig mellan delarna som inte skrapats? Har några nya arter att ha dykt upp på plattan som inte fanns på den förut?

Det finns inga sjöpungar kvar. De orange mossdjurskolonierna av Cryptosula pallasiana har vuxit till. På den avskrapade ytan till vänster sitter flera små japanska jätteostron och vita trekantsmaskar. Största delen av ytan ser grå ut av mossdjurskolonier.

En fundering som jag fick är vad som kommer att hända om groddplantorna till Sargassosnärja (Sargassum muticum) överlever och växer till stora plantor nästa sommar. De kommer nog att täcka hela plattan och tynga ner den. Det växte minst tre arter av rödalger på plattan, ullsläke, Ceramium tenuicorne, någon art av Polysiphonia spp. och gaffeldun, Callithamnion corymbosum. Plattan börjar bli riktigt artrik med fyra arter av makroalger och sju ryggradslösa djurarter. Totalt 10 makroskopiska fastsittande arter och många, många fler mikroskopiska arter. Ett helt lite ekosystem.

Plattan åkte ner i vattnet igen. Och nu finns det nya delar som är tomma och lediga för arter att etablera sig på både på ovansidan och undersidan. Nästa koll blir antagligen efter nyår om inte det ligger tjock is i hamnen. 

Fångsten av djur i en blåstångsruska. Bra att ha en extra skål och sil.

De i stort sett isfria vintrarna stora delar av Egentliga Östersjöns kustområden har fortsatt och resulterat i en tidig uppvärmning av vattnet precis som tidigare år. Det betyder att blåstången ännu ett år har hunnit växa till och utveckla det första förökningstillfället tidigare än för 30 år sedan. Det som komplicerar att förutspå när det första stora utsläppet sker beror inte bara på vattentemperaturen utan också på när fullmånen och nymånen infaller. 

Fotot är från fullmånen den 12 maj när blåstången hunnit bli mogen hemma vid min brygga i Räfsnäs på Rådmansö i norra Stockholms skärgård.

När blåstången i norra Stockholms skärgård precis mognat i början av maj hade redan de första rapporterna om mogen blåstång kommit in från södra kusten i Öresund. Detaljer finns i Algforskarsommar 2025 rapport 4.

Fick just en rapport från Revhaken, Åhus om att det såhär i början av november fortfarande är runt 10 0C i vattnet och den höstförökande formen av blåstång hade fullt med fina mogna förökningstoppar. Studier genomförda i Kalmarsund tyder på att det inte bara är mildare vintrar och vårar utan också att vattentemperaturen är högre på senhösten jämfört med mitten av 1900-talet. 

Figuren visar skillnaden i tidsperiod när sommar- och höstförökande blåstång har sina utsläpp av ägg och spermier. Titta speciellt på temperaturkurvan från 1992. Mycket kallare i vattnet än i år.

Detta väcker många frågor kring vad som händer inte bara om blåstångens förökningstid förflyttas utan hur andra arter som grönslick, Cladophora glomerata och trådslick, Pylaiella littoralis påverkas och om också deras tillväxtperioder förändras. Och vad händer med betande snäckor som båtsnäcka, Theodoxus fluvatilis?

Kommer dessa arter också att förändra sin reproduktionstid? Kommer snäckorna hinna lägga mer samlingar med äggsäckar och därmed öka i antal? Lite som observationen förra året, när vi såg att tångmärlor kan hinna med två generationer. Helt klart finns det behov av fortsatta studier kring vad som händer utmed våra stränder. En intressant möjlighet är att jämföra förändringar på en plats med hur det sett ut där för många år sedan. Eller som att i Algforskarsommar samla in information om olika arter i tångskogen och även mäta blåstångens mognad och förökning.

Detta är Algforskarsommarprojektets sista rapport 2025. Vi passa på att tacka för alla bidrag som kommit in. Ett särskilt tack för alla bidrag från Naturum och naturskolor som rapporterar från sina stränder. I år har vi också fått in rapporter från Pargas, lite söder om Åbo i Finland och från Ösel i Estland. Det är jätteroligt och vi hoppas att Algforskarsommar kommer att spridas vidare runt Östersjön. Lite extra roligt är att det kommer in frågor från många olika håll till Tångbloggen. Vi försöker alltid svara eller så skickar vi vidare frågan till andra kunniga personer i ämnet. Några exempel är frågor om algblomningar i någon vik i Stockholms eller Trosa skärgård och elever på gymnasiet som vill diskutera sina projekt. För några veckor sedan berättade vi om tre arkitektstudenter på KTH som ritade ett spännande lite hus på Nämdö format för möten och undersökningar livet under ytan i den närmaste viken. Så mycket roligt!

Ett gott slut på Tångforskarsommar 2025 önskar vi från Tångbloggen! 

Lena och Ellen

Ett gytter av kolonibildande sjöpungar och mossdjur.

November kan vara mörk och lite tråkig men det finns så mycket vackert att se, både under ytan och iland spolat på stranden. Eller kanske göra ett besök en regnig dag på något av våra många fina akvarier. Som en inspiration vill vi bjuda på ett litet bild-potpurri från Östersjön och Västerhavet, fyllt av sprakande färger, spännande former och mönster!

Varsågod! Nästa potpurri kommer att handla om sommarminnen!

Tre arkitektstudenter vid KTH, Astrid Sandberg, Sarah Härdin och Emma Feat tog kontakt med mig för ett tag sedan. De hade fått en uppgift att skissa på en liten byggnad där besökare skulle kunna uppleva vad som händer under ytan i Östersjön. Platsen är Nämdö, en av många öar och havsmiljöer som ingår i Sveriges första marina nationalpark i Östersjön som inrättades i höstas. Vi kom överens om ett zoommöte där jag berättade om Östersjön och hur svårt det är för många människor att upptäcka allt spännande som gömmer sig under ytan och om medborgarforskningsprojektet Algforskarsommar. Det visade sig att de redan hittat information om Algforskarsommar under sina besök på Nämdö. 

I sin rapport av projektet beskriver de hur Algforskarsommar ”invites people to observe and document the delicate ecosystems of the Baltic Sea, especially the algae and seaweed responding to the changing climate. Designed to be simple, engaging, and shared among families and friends, these small acts of care offer an accessible way to contribute to a larger understanding of the sea: how it breathes, adapts, and transforms”. Och hur: “This fusion of learning and community awakened a question in us: How might a small structure extend this spirit to Nämdö?”

Nu har jag fått läsa deras rapport av arbetsuppgiften och hur de tänker sig att byggnaden skall se ut och vart den skall placeras. Det känns så roligt att ha fått bidra på ett hörn till detta spännande projekt under deras arkitektutbildning. Efter att ha fått se ritningar och beskrivningar tog jag kontakt med de tre studenterna och fick grönt ljus för att skriva och visa några av de bilder som de presenterar.

Modellerna visar en tänkt placering av det lilla tvåvåningshuset ” The Explorer” på Nämdö. Tanken är att kunna byta ut inredningen i rummen så att det fyller olika funktioner. Till exempel för att ha en utställning, genomföra algforskaruppgifter eller ett givande möte och äta lite mat. 

En hel undervåning och snedtak på övervåningen. Ytterväggen klädd med ett kelp/tångmaterial och delar av innerväggen med ålgräs-strukturer. Tanken är att använda material från närområdet och att försöka minska transporter till ön så gott det går.

Modell över ”The Explorer” när det speglar sig i vattnet vid en framtida strand.

Ett litet hus fyllt av möjligheter för att undersöka den rika biologiska mångfalden under ytan under årets olika växlingar. Om det inte blir av på Nämdö i den nybildade marina nationalparken så kanske huset ”The Explorer” kan hitta någon annan plats i skärgården? Vill du som läser detta få kontakt med arkitektstudenterna som gjort projektet så hör av dig till Tångbloggen. Vi tummarna för att det blir verklighet och att det kommer en inbjudan till ett besök när det står klart.  

Hälsningar från oss på Tångbloggen!